1
00:00:02,000 --> 00:00:07,000
Downloaded from
YTS.MX

2
00:00:08,000 --> 00:00:13,000
Official YIFY movies site:
YTS.MX

3
00:00:16,440 --> 00:00:21,160
I Thailand pågår en kamp mot klockan för
att rädda ungdomarna i ett fotbollslag.

4
00:00:24,000 --> 00:00:26,680
De 11-16 år gamla pojkarna
befarades ha omkommit…

5
00:00:26,760 --> 00:00:27,640
EN DOKUMENTÄR FRÅN NETFLIX

6
00:00:27,720 --> 00:00:30,440
…när de och deras
24-åriga tränare försvann.

7
00:00:33,640 --> 00:00:36,600
Känn ingen som helst press
inför intervjun i dag.

8
00:00:38,560 --> 00:00:44,320
{\an8}Situationen med fotbollslaget och
deras tränare har engagerat hela världen.

9
00:00:46,080 --> 00:00:50,080
{\an8}Du behöver inte svara på frågor
som du inte vill svara på.

10
00:00:50,160 --> 00:00:51,840
{\an8}Inga svar är rätt eller fel.

11
00:00:54,400 --> 00:00:58,720
{\an8}Det här är den största internationella
räddningsinsatsen någonsin.

12
00:00:58,800 --> 00:01:01,160
{\an8}Det har kommit hjälp från hela världen.

13
00:01:08,560 --> 00:01:11,880
Det viktigaste för oss är att du mår bra.

14
00:01:11,960 --> 00:01:14,440
-Vi kan avbryta när du vill.
-Okej.

15
00:01:15,160 --> 00:01:18,160
Det var ett drama som hela världen följde.

16
00:01:18,240 --> 00:01:22,440
De var fast i en vattenfylld grotta
i Thailand i 17 dagar.

17
00:01:35,120 --> 00:01:39,640
Världen utanför har nog
ingen som helst aning om

18
00:01:39,720 --> 00:01:42,280
hur det var för oss.

19
00:01:44,240 --> 00:01:47,720
Sanningen kanske inte är den folk tror.

20
00:02:03,200 --> 00:02:07,520
CHIANG RAI I NORRA THAILAND

21
00:02:14,280 --> 00:02:16,120
Närmare vägkanten, Titan.

22
00:02:17,000 --> 00:02:20,280
Vi träffades för att spela fotboll.

23
00:02:23,400 --> 00:02:24,840
Kom, de kan bitas.

24
00:02:26,480 --> 00:02:29,040
Vad många hundar!

25
00:02:31,640 --> 00:02:34,840
23 JUNI 2018

26
00:02:36,240 --> 00:02:37,600
Nästa!

27
00:02:37,680 --> 00:02:40,560
Jag heter Eakapol Jantawong,
men kallas Eak.

28
00:02:41,840 --> 00:02:43,640
Bara ett hopp där.

29
00:02:43,720 --> 00:02:46,240
En tränare ska först och främst
vara ledare.

30
00:02:47,280 --> 00:02:50,680
Därefter kommer disciplin.
Det är ett måste.

31
00:02:50,760 --> 00:02:52,120
Håll koll på kamraterna.

32
00:02:52,200 --> 00:02:54,880
Och man måste brinna för det man gör.

33
00:02:55,560 --> 00:02:57,400
Håll koll på deras positioner.

34
00:02:57,480 --> 00:03:00,360
Två passningar.
Bollkontakt högst tre gånger.

35
00:03:02,480 --> 00:03:05,720
Okej, framåt! Fram där, Dom. Titan!

36
00:03:06,480 --> 00:03:07,680
Längre fram.

37
00:03:09,280 --> 00:03:12,120
Många skolungdomar häromkring

38
00:03:12,200 --> 00:03:16,000
kör runt med mopeder
och dricker och röker.

39
00:03:18,280 --> 00:03:23,040
Fotbollslaget bildades
för att hålla dem borta från droger.

40
00:03:23,120 --> 00:03:24,400
Följ efter!

41
00:03:24,480 --> 00:03:29,960
Många kommer från ganska fattiga familjer.

42
00:03:30,040 --> 00:03:31,400
In där!

43
00:03:31,480 --> 00:03:34,720
Jag vill bli proffs
och spela i landslaget.

44
00:03:35,680 --> 00:03:38,160
Pass på för motståndarna!
Punktmarkera honom.

45
00:03:38,240 --> 00:03:39,880
Jag håller på Man U.

46
00:03:39,960 --> 00:03:41,480
Manchester United.

47
00:03:42,280 --> 00:03:43,120
Man U.

48
00:03:45,000 --> 00:03:48,040
Eak har pli på oss.

49
00:03:48,120 --> 00:03:49,120
Vi tränar hårt.

50
00:03:49,200 --> 00:03:50,840
Passa tillbaka, Mix.

51
00:03:50,920 --> 00:03:57,240
Jag sätter press så att de ska få
fotbollsstipendium och kunna studera.

52
00:04:04,480 --> 00:04:05,960
Halvlek!

53
00:04:06,040 --> 00:04:08,480
Jag var 24 år när det hände.

54
00:04:09,760 --> 00:04:12,960
Utanför planen
är jag mer som en storebror.

55
00:04:14,600 --> 00:04:15,520
Sätt fart.

56
00:04:15,600 --> 00:04:21,840
Även om vi inte är släkt
så umgås vi som en familj.

57
00:04:22,600 --> 00:04:27,560
Det är norra laget mot södra.
Det står 2-0.

58
00:04:28,960 --> 00:04:33,160
Vi skulle göra en utflykt till grottan
efter träningen.

59
00:04:35,920 --> 00:04:39,520
Ungdomar i städerna
kan shoppa på helgerna,

60
00:04:39,600 --> 00:04:44,040
men på landet får man nöja sig med
att utforska berg och skogar.

61
00:04:45,440 --> 00:04:49,360
Det mest spännande äventyret var
Tham Luang-grottan.

62
00:04:49,880 --> 00:04:51,800
Jag hade varit där många gånger.

63
00:04:56,160 --> 00:04:59,080
Efter träningen åt vi lite grann.

64
00:04:59,680 --> 00:05:03,920
Jag köpte tio grillspett med fläsk
och ett kilo ris.

65
00:05:07,440 --> 00:05:09,880
Jag blev mätt, så jag slängde mitt.

66
00:05:09,960 --> 00:05:12,080
Ta lite ris.

67
00:05:17,240 --> 00:05:18,120
Då går vi.

68
00:05:21,120 --> 00:05:22,280
Vi åt upp…

69
00:05:23,640 --> 00:05:25,440
…och cyklade till Tham Luang.

70
00:05:25,960 --> 00:05:27,200
Rappa på.

71
00:05:34,320 --> 00:05:35,320
Häng med!

72
00:05:37,560 --> 00:05:39,080
Kom igen.

73
00:05:45,000 --> 00:05:48,600
Det regnade inte alls den dagen.
Det var sol och varmt.

74
00:05:55,240 --> 00:05:59,320
Några av killarna var uppspelta,
för de hade aldrig varit i en grotta.

75
00:06:01,840 --> 00:06:05,680
De trampade på för allt de var värda.

76
00:06:09,720 --> 00:06:12,680
Jag hamnade på efterkälken, som vanligt.

77
00:06:15,920 --> 00:06:18,880
Titan var yngst.

78
00:06:19,520 --> 00:06:21,680
Ingen som ser honom kan motstå att retas.

79
00:06:21,760 --> 00:06:25,640
Det gick inte en dag
utan att jag blev retad.

80
00:06:25,720 --> 00:06:27,840
Titans styrkor?

81
00:06:30,040 --> 00:06:32,280
Han har nog inga.

82
00:06:37,600 --> 00:06:43,000
Titan och jag står varandra mycket nära.
Vi är som bröder.

83
00:06:46,800 --> 00:06:50,440
Vi passerade apelsinlundar
på båda sidor om vägen.

84
00:07:09,400 --> 00:07:10,720
Hedra platsens ande.

85
00:07:10,800 --> 00:07:13,640
-Kolla där.
-Kom.

86
00:07:16,360 --> 00:07:20,400
GROTTAN ÄR VATTENFYLLD MELLAN
JULI OCH NOVEMBER. TILLTRÄDE FÖRBJUDET!

87
00:07:22,360 --> 00:07:26,200
När vi kom fram och såg skylten
sa killarna: "Vi kan inte gå in."

88
00:07:27,720 --> 00:07:33,640
Det stod att den var vattenfylld
mellan juli och november.

89
00:07:35,680 --> 00:07:41,440
Vi gick in i grottan den 23 juni.
Regnperioden hade inte börjat.

90
00:07:53,920 --> 00:07:57,000
Vi bad Nang Non om tillåtelse att gå in.

91
00:07:58,360 --> 00:08:01,640
Nang Non är platsens ande.

92
00:08:02,360 --> 00:08:06,080
Om vi var respektlösa
eller inte bad om hennes tillåtelse

93
00:08:06,160 --> 00:08:09,520
kunde nåt farligt hända.

94
00:08:14,360 --> 00:08:16,360
Det finns en historia om Nang Non.

95
00:08:17,600 --> 00:08:19,960
Hon var prinsessa.

96
00:08:22,840 --> 00:08:27,960
En stallpojke var kär i prinsessan.

97
00:08:29,880 --> 00:08:31,320
Så de rymde tillsammans.

98
00:08:34,440 --> 00:08:36,640
Soldaterna gav sig ut efter dem.

99
00:08:40,040 --> 00:08:43,480
Stallpojken gick ut
för att söka efter mat till prinsessan…

100
00:08:47,760 --> 00:08:49,760
…men dödades av soldaterna.

101
00:08:53,840 --> 00:08:56,320
Prinsessan väntade, men han kom aldrig.

102
00:08:56,400 --> 00:08:58,840
Så hon tog livet av sig med en hårnål.

103
00:09:03,280 --> 00:09:06,360
Därför ser bergskammen ut
som en sovande prinsessa.

104
00:09:20,280 --> 00:09:22,360
-Hämta cyklarna.
-Vi går in.

105
00:09:25,280 --> 00:09:28,520
När vi kom fram till öppningen
blev killarna imponerade.

106
00:09:28,600 --> 00:09:32,120
"Är den så här stor? Den är enorm!"

107
00:09:38,960 --> 00:09:42,120
Vi lämnade våra saker utanför.
Väskor, skor, allt.

108
00:09:52,640 --> 00:09:54,560
Vi tog inte med oss nåt att äta.

109
00:09:54,640 --> 00:09:57,560
Vi tog bara varsin ficklampa och gick in.

110
00:10:02,640 --> 00:10:06,280
Jag bad Tee att ta täten
så att jag kunde gå sist.

111
00:10:07,360 --> 00:10:10,440
Tee var min assistent.

112
00:10:12,040 --> 00:10:14,960
Jag var alltid lugnare när Tee var med,

113
00:10:15,040 --> 00:10:21,040
för han var så bra på
att ta hand om de andra.

114
00:10:29,400 --> 00:10:30,640
Jag hade varit där förut.

115
00:10:31,960 --> 00:10:35,560
Jag kände mig trygg i
att jag kunde ta med dem in.

116
00:10:49,360 --> 00:10:51,560
Det skulle bara ta nån timme.

117
00:10:52,280 --> 00:10:53,960
Jag skulle ha lektion efteråt.

118
00:11:14,640 --> 00:11:16,240
Vi stojade och hade kul.

119
00:11:19,800 --> 00:11:21,240
Vi retade varandra.

120
00:11:21,320 --> 00:11:24,640
Mest av allt retade vi Tee,
för han hade tjej.

121
00:11:24,720 --> 00:11:27,680
De brukade ta bilder ihop och hålla hand.

122
00:11:32,520 --> 00:11:35,000
De skojbråkade hela vägen.

123
00:11:36,000 --> 00:11:38,560
Det värmde mitt hjärta att se dem glada.

124
00:11:49,280 --> 00:11:52,520
{\an8}INGÅNG

125
00:11:52,600 --> 00:11:55,000
{\an8}När vi kom till vägskälet.

126
00:11:55,840 --> 00:11:59,920
kunde vi inte gå åt höger,
för där kom man bara några meter,

127
00:12:00,000 --> 00:12:02,040
så vi fick ta den vänstra gången.

128
00:12:11,560 --> 00:12:15,000
Vid vägskälet blev jag rädd.

129
00:12:17,200 --> 00:12:18,920
Det forsade vatten.

130
00:12:19,000 --> 00:12:23,400
Jag var orolig för att grottan skulle
vattenfyllas och att vi skulle bli fast.

131
00:12:25,080 --> 00:12:30,680
Det är alltid vatten där, oavsett årstid.
Det är aldrig torrt.

132
00:12:33,440 --> 00:12:36,640
Jag sa till de andra
att det var mycket vatten.

133
00:12:36,720 --> 00:12:38,640
Att vi kanske borde vända om.

134
00:12:41,080 --> 00:12:45,000
Vi sa att han fick vända om han ville,
och kallade honom för fegis.

135
00:12:50,520 --> 00:12:54,160
Jag lät dem bestämma.
Ville de vända, så kunde vi göra det.

136
00:12:56,600 --> 00:12:59,760
Vi röstade för att se
vilka som ville fortsätta.

137
00:12:59,840 --> 00:13:02,760
-Vi fortsätter!
-Jag vill också vidare.

138
00:13:03,520 --> 00:13:06,360
Alla andra sa att de ville fortsätta.

139
00:13:08,400 --> 00:13:12,040
Innerst inne
ville jag fortfarande bara ut därifrån.

140
00:13:17,240 --> 00:13:22,520
Vi lämnade väskorna och skorna
för att vi inte ville blöta ner dem.

141
00:13:26,040 --> 00:13:30,000
Vi tog bara med oss ficklamporna.
Sen gick vi vidare.

142
00:13:34,320 --> 00:13:35,320
Vänta på mig!

143
00:13:38,800 --> 00:13:43,720
Jag hade arbetat
vid Tham Luang-grottan i två år.

144
00:13:44,280 --> 00:13:48,840
Jag gick dit varje kväll
för att kolla att det inte var nån kvar.

145
00:13:51,880 --> 00:13:56,160
Det brukar börja regna först i juli,
men nu var det juni.

146
00:13:56,240 --> 00:13:59,360
Jag förstod inte varifrån regnet kom.

147
00:14:01,120 --> 00:14:03,720
{\an8}Från ingången

148
00:14:03,800 --> 00:14:09,600
{\an8}sträcker sig Tham Luang-grottan
10 316 meter in.

149
00:14:10,880 --> 00:14:16,680
När regnperioden kommer rinner vatten
ner från bergen och grottan vattenfylls.

150
00:14:18,000 --> 00:14:22,880
Det finns hål överallt
där vatten rinner ner.

151
00:14:25,880 --> 00:14:27,720
Jag såg 11 cyklar.

152
00:14:29,080 --> 00:14:32,680
Först tyckte jag
att det såg ut att vara vuxencyklar.

153
00:14:33,600 --> 00:14:36,120
Om man går in utan att meddela parkvakten

154
00:14:36,200 --> 00:14:39,760
kan man bli fast därinne en hel natt
utan att nån vet om det.

155
00:14:47,320 --> 00:14:51,840
Vi fortsatte längre och längre in
för att det var så vackert.

156
00:14:54,840 --> 00:14:58,480
Det var som en aura som lockade oss inåt.

157
00:15:00,920 --> 00:15:04,160
Jag ville visa barnen nåt vackert.

158
00:15:07,080 --> 00:15:12,080
Min tanke var att de skulle få se nåt
som de inte hade sett förut.

159
00:15:14,160 --> 00:15:15,720
Det var så vackert.

160
00:15:17,400 --> 00:15:19,280
Det glittrade.

161
00:15:19,360 --> 00:15:21,800
Det var en stor grottsal, väldigt vacker.

162
00:15:35,000 --> 00:15:38,480
Titan behövde komma hem
till sin lektion klockan 17.

163
00:15:38,560 --> 00:15:42,760
"Nu vänder vi", sa jag.
"Vi kan gå hit igen en annan dag."

164
00:15:49,720 --> 00:15:54,800
Vi började vada tillbaka
och pratade på som tidigare.

165
00:15:55,680 --> 00:15:58,840
Tills vi kom tillbaka till vägskälet.

166
00:16:00,600 --> 00:16:05,760
När vi kom dit sa jag:
"Var det verkligen här vi gick?"

167
00:16:05,840 --> 00:16:08,280
Vi hade inte gått fel.
Det fanns bara en väg.

168
00:16:08,360 --> 00:16:11,480
Eak sa att det var den vägen vi hade gått.

169
00:16:13,080 --> 00:16:16,840
Vägskälet var helt översvämmat.

170
00:16:17,400 --> 00:16:20,080
Det var helt vattenfyllt.
Vi kom inte igenom.

171
00:16:21,280 --> 00:16:24,560
Då tänkte jag bara: "Jäklar."

172
00:16:25,480 --> 00:16:27,160
Nu var vi illa ute.

173
00:16:30,960 --> 00:16:32,400
Alla blev rädda.

174
00:16:34,160 --> 00:16:36,680
Jag sa att vi behövde hitta en väg ut,

175
00:16:37,200 --> 00:16:39,960
så jag gav mig iväg för att leta.

176
00:16:41,200 --> 00:16:43,360
Jag bestämde mig för att dyka ner.

177
00:16:48,360 --> 00:16:52,800
Jag var illa till mods.
Skulle Eak hitta en väg ut eller inte?

178
00:17:01,000 --> 00:17:04,920
Jag hade ögonen öppna, men såg ingenting.

179
00:17:10,040 --> 00:17:12,200
Jag försökte gräva med händerna…

180
00:17:18,520 --> 00:17:20,520
…men hittade ingen väg ut.

181
00:17:25,640 --> 00:17:30,720
Då började luften som jag hade
fyllt lungorna med att ta slut.

182
00:17:35,080 --> 00:17:36,880
Jag kände mig svimfärdig.

183
00:17:39,000 --> 00:17:42,240
Då ryckte jag i repet.

184
00:17:43,520 --> 00:17:45,200
Och killarna började dra.

185
00:17:48,800 --> 00:17:51,760
Jag trodde att jag skulle dö.
Jag hade ingen luft kvar.

186
00:18:09,280 --> 00:18:12,840
Jag berättade för dem
att jag inte hade hittat nån väg ut.

187
00:18:14,160 --> 00:18:19,080
När Eak sa det blev det helt tyst.
Vi visste inte vad vi skulle göra.

188
00:18:27,760 --> 00:18:29,160
Är det nån här?

189
00:18:29,240 --> 00:18:32,080
Vid 17-18-tiden
så var de fortfarande i grottan.

190
00:18:34,200 --> 00:18:36,920
Två kolleger kom
för att hjälpa till att leta.

191
00:18:37,000 --> 00:18:40,040
-Är ni här?
-Var är ni?

192
00:18:45,360 --> 00:18:49,240
Vi gick från den första grottkammaren
till den andra.

193
00:18:49,320 --> 00:18:52,600
Vi ropade på dem, men hittade dem inte.

194
00:18:55,200 --> 00:18:57,360
Det forsade in vatten.

195
00:18:59,160 --> 00:19:01,480
De var inte i den tredje kammaren heller.

196
00:19:02,200 --> 00:19:05,760
Jag hoppades att vi skulle hitta dem
i vägskälet.

197
00:19:05,840 --> 00:19:06,840
Är det nån här?

198
00:19:08,800 --> 00:19:12,000
Men där låg bara deras väskor och skor.

199
00:19:13,120 --> 00:19:16,800
Jag grävde fram deras telefoner.

200
00:19:18,640 --> 00:19:20,760
När jag såg dem blev jag förtvivlad.

201
00:19:21,800 --> 00:19:23,560
Det var bara barn.

202
00:19:32,000 --> 00:19:33,440
Mer vatten strömmade in.

203
00:19:34,000 --> 00:19:36,360
Vad skulle vi ta oss till?

204
00:19:37,520 --> 00:19:40,080
Hur skulle vi få ut barnen?

205
00:19:40,160 --> 00:19:41,840
Var är ni?

206
00:19:42,480 --> 00:19:45,640
"Vi måste gå ut och hämta hjälp."

207
00:19:58,320 --> 00:20:01,080
När jag förstod
att vattennivån hade stigit

208
00:20:01,680 --> 00:20:04,880
gjorde jag mitt bästa för
att hålla pojkarna lugna.

209
00:20:05,560 --> 00:20:08,720
Jag försökte bete mig obesvärat.

210
00:20:10,480 --> 00:20:14,320
Jag sa att det kanske
kunde vara tidvatten.

211
00:20:15,720 --> 00:20:18,520
Jag trodde faktiskt
att det skulle sjunka undan.

212
00:20:19,040 --> 00:20:21,120
Jag sa åt dem att försöka sova,

213
00:20:21,200 --> 00:20:25,040
så skulle vi kolla nivån nästa dag
och ta oss ut när det sjönk undan.

214
00:20:28,040 --> 00:20:31,520
Vi utgick från att det skulle lösa sig.
Vi tänkte positivt.

215
00:20:34,880 --> 00:20:36,960
Jag hade missat min lektion.

216
00:20:37,840 --> 00:20:41,120
I hemlighet tänkte jag:
"Grymt, jag slapp lektionen!"

217
00:20:45,440 --> 00:20:48,280
Ingen hade panik vid det laget.

218
00:20:48,360 --> 00:20:53,680
För dem var det bara en spännande
övernattning, en del av äventyret.

219
00:20:58,240 --> 00:21:02,120
Vi var mest oroliga för
att vi skulle få skäll av föräldrarna.

220
00:21:02,200 --> 00:21:04,760
Alla hade inte berättat om utflykten.

221
00:21:07,720 --> 00:21:10,200
Jag tänkte att de nog letade efter mig.

222
00:21:11,560 --> 00:21:13,800
Att de undrade var jag var.

223
00:21:19,320 --> 00:21:23,920
Jag blir orolig när Tee är ute med vänner.

224
00:21:26,520 --> 00:21:29,680
Jag väntade och väntade,
men han kom inte hem.

225
00:21:31,600 --> 00:21:35,800
Jag var orolig för
att Tee hade hamnat i slagsmål.

226
00:21:35,880 --> 00:21:40,320
Men sen ringde en skolkamrat och berättade
att Tee var fast i en grotta.

227
00:21:47,680 --> 00:21:52,000
Min man körde mig dit
och jag var väldigt rädd.

228
00:21:53,240 --> 00:21:57,280
Jag såg att det började samlas
människor där.

229
00:22:00,400 --> 00:22:04,400
Deras skor låg vid ingången.
Ingen hade flyttat på nåt.

230
00:22:04,480 --> 00:22:07,520
Min sons cykel och ryggsäck var där.

231
00:22:08,120 --> 00:22:09,640
Jag var så rädd.

232
00:22:11,480 --> 00:22:16,000
Det såg så ödsligt ut.
Jag blev förtvivlad när jag såg grottan.

233
00:22:16,880 --> 00:22:19,880
{\an8}Jag fick kramp i hjärtat
och blev handlingsförlamad.

234
00:22:19,960 --> 00:22:23,960
{\an8}Jag kunde bara be till andarna om
att de skulle skydda honom.

235
00:22:24,040 --> 00:22:27,320
Jag visste inte att min son var i grottan.

236
00:22:27,400 --> 00:22:31,200
I morse sa han bara
att han skulle spela fotboll.

237
00:22:32,320 --> 00:22:35,800
Jag visste inte
att han skulle bege sig till en grotta.

238
00:22:35,880 --> 00:22:38,560
Folk frågade mig saker, men jag bara grät.

239
00:22:40,800 --> 00:22:44,880
Jag kunde inte svara alls,
för jag var så uppriven.

240
00:22:55,320 --> 00:22:57,960
Den första natten
hade vi ficklamporna tända.

241
00:22:59,760 --> 00:23:02,440
Det var så mörkt.
Vem som helst hade blivit rädd.

242
00:23:04,760 --> 00:23:06,720
Vi sov tillsammans.

243
00:23:08,400 --> 00:23:09,600
Vi höll om varandra.

244
00:23:11,640 --> 00:23:16,680
Det kändes kallare än is,
som om kylan bet oss.

245
00:23:23,880 --> 00:23:27,240
Allt vi hörde var våra andetag

246
00:23:27,320 --> 00:23:32,440
och våra hjärtans rytmiska slag.

247
00:23:44,920 --> 00:23:48,280
Jag var orolig för
om vi skulle kunna komma ut.

248
00:23:51,000 --> 00:23:53,480
Skulle jag få tolv liv på mitt samvete?

249
00:23:54,120 --> 00:23:58,000
Vi visste inte alls vad som skulle hända.

250
00:24:12,560 --> 00:24:17,120
-Vi ska prata om händelsen i går.
-Ja.

251
00:24:17,200 --> 00:24:23,040
{\an8}-Grottan vattenfylldes och de var fast.
-Inte ens räddningstjänsten fick ut dem.

252
00:24:23,120 --> 00:24:25,080
{\an8}VARNING!

253
00:24:25,160 --> 00:24:26,280
Inräkning.

254
00:24:26,360 --> 00:24:27,200
-Ett.
-Två.

255
00:24:27,280 --> 00:24:28,120
-Tre.
-Fyra.

256
00:24:28,200 --> 00:24:29,240
-Fem.
-Sex.

257
00:24:29,320 --> 00:24:31,880
Vi har skickat in åtta räddningsteam.

258
00:24:31,960 --> 00:24:37,200
Sammanlagt 50 personer har gått in
med dykarutrustning och mat.

259
00:24:41,240 --> 00:24:46,240
Det är få, även bland grottutforskare,

260
00:24:46,320 --> 00:24:48,640
som hittar i Tham Luang-grottan.

261
00:24:51,400 --> 00:24:54,760
Jag är grottutforskare
och väl bekant med Tham Luang.

262
00:24:56,480 --> 00:25:02,120
När vi gick in för att leta efter pojkarna
var vägskälet vattenfyllt.

263
00:25:06,880 --> 00:25:11,600
Utrustningen vi hade med oss från början
var en liten pump,

264
00:25:11,680 --> 00:25:14,920
rep och annat som vi kunde få tag på.

265
00:25:17,600 --> 00:25:22,000
Nu ska pumparna gå
så att grottgången friläggs.

266
00:25:23,840 --> 00:25:27,600
Vi kämpade mot vattnet
med begränsad utrustning

267
00:25:27,680 --> 00:25:32,800
som inte räckte till
för att pumpa bort vattnet.

268
00:25:44,440 --> 00:25:48,120
När det väl hade börjat regna
så slutade det inte.

269
00:25:48,640 --> 00:25:54,920
{\an8}Kraftigt regn innebar att grottan kunde
vattenfyllas och att de kunde drunkna.

270
00:25:55,000 --> 00:25:56,680
{\an8}Jag trodde att de var förlorade.

271
00:25:56,760 --> 00:26:01,400
Om det inte regnar mer
och vattnet sjunker undan,

272
00:26:01,480 --> 00:26:04,440
då kan vi pumpa. Det vore positivt.

273
00:26:04,520 --> 00:26:06,880
Jag blev lättad när borgmästaren kom.

274
00:26:06,960 --> 00:26:09,600
Han sa att han skulle
hålla oss underrättade.

275
00:26:09,680 --> 00:26:14,280
Han kom med lägesrapporter
varje eller varannan timme.

276
00:26:14,360 --> 00:26:19,520
Jag hoppas att de är välbehållna
och att det inte regnar mer.

277
00:26:22,440 --> 00:26:25,800
Det var en kamp mot klockan,
mot naturens krafter.

278
00:26:26,520 --> 00:26:30,880
Det har kommit mer vatten.

279
00:26:31,400 --> 00:26:36,000
-I går stod vattnet inte så här högt.
-Det fylls på.

280
00:26:36,080 --> 00:26:37,920
-Är det mer vatten?
-Ja.

281
00:26:41,160 --> 00:26:46,200
{\an8}Det var bråttom, för vi visste att det
skulle komma mer vatten inifrån grottan.

282
00:26:50,080 --> 00:26:54,160
Det var oroväckande. När vattenflödet
från de båda gångarna möttes

283
00:26:54,240 --> 00:26:57,080
skulle grottan bli vattenfylld
ända till mynningen.

284
00:26:58,440 --> 00:27:01,160
Det var oroväckande.

285
00:27:03,360 --> 00:27:07,320
18 TIMMAR I GROTTAN

286
00:27:14,360 --> 00:27:16,360
När vi vaknade var vattnet kvar.

287
00:27:18,600 --> 00:27:21,800
När jag vände mig om
var vattnet alldeles intill mig.

288
00:27:22,400 --> 00:27:25,240
Det närmade sig snabbt,
som om det jagade oss.

289
00:27:26,000 --> 00:27:28,560
Jag behövde komma på en lösning.

290
00:27:30,720 --> 00:27:34,080
Jag samlade en grupp
för att diskutera vad vi skulle göra.

291
00:27:36,800 --> 00:27:39,360
"Ska vi försöka hitta en utväg längre in?"

292
00:27:45,840 --> 00:27:49,560
Jag sa åt dem att hushålla
med batterierna i ficklamporna.

293
00:27:56,240 --> 00:27:59,320
Jag sa gång på gång
att vi inte skulle ge upp.

294
00:28:09,080 --> 00:28:12,320
Vi började beklaga oss.
"Var är räddningstjänsten?"

295
00:28:12,400 --> 00:28:15,840
"Letar de inte efter oss?
Varför kommer det ingen hjälp?"

296
00:28:20,200 --> 00:28:22,120
Det behövs fler!

297
00:28:24,240 --> 00:28:25,400
Fritt fram.

298
00:28:25,480 --> 00:28:28,720
När börjar det bli fara för deras liv?

299
00:28:29,320 --> 00:28:34,280
Det kan jag inte bedöma,
men varenda minut är av betydelse.

300
00:28:50,480 --> 00:28:51,360
Försiktigt.

301
00:28:51,440 --> 00:28:56,040
Titan! Jag väntar på dig här!

302
00:28:56,640 --> 00:29:02,840
Kom nu, älskling, så vi kan gå hem!

303
00:29:02,920 --> 00:29:06,000
Jag kände att Titan måste kunna höra mig.

304
00:29:06,640 --> 00:29:10,400
Jag trodde verkligen
att jag kunde nå fram till min son.

305
00:29:10,960 --> 00:29:14,280
Jag ville att han åtminstone skulle veta
att jag var där.

306
00:29:19,560 --> 00:29:23,280
Jag brukade inte komma hem från jobbet
förrän 19-21 på kvällen.

307
00:29:24,040 --> 00:29:27,280
Så han kom att komma närmare Eak än mig.

308
00:29:32,080 --> 00:29:36,200
Jag tänkte på att han ändå hade Eak där.

309
00:29:36,280 --> 00:29:42,480
"Snälla Eak, du måste få ut Titan.
Jag vet att du klarar det."

310
00:29:43,440 --> 00:29:46,840
Grottans ande, ge våra pojkar styrka…

311
00:29:46,920 --> 00:29:50,360
{\an8}Sökandet efter pojkarna
och deras tränare pågår för fullt

312
00:29:50,440 --> 00:29:53,360
{\an8}medan deras förtvivlade familjer
väntar på besked.

313
00:29:54,160 --> 00:29:56,600
{\an8}Det var en ganska lokal nyhet.

314
00:29:56,680 --> 00:29:58,640
{\an8}Jag trodde inte på en utveckling.

315
00:29:58,720 --> 00:30:02,400
{\an8}Uppriktigt så tänkte jag bara:
"Det är 13 omkomna."

316
00:30:02,480 --> 00:30:06,320
Men vår nyhetsredaktör var på hugget:
"Det här kommer att bli enormt."

317
00:30:10,120 --> 00:30:17,120
Alla myndigheter är inblandande.
De skickar fortlöpande mer hjälp.

318
00:30:18,960 --> 00:30:22,000
Det kom alla möjliga människor.

319
00:30:22,080 --> 00:30:27,600
Läkare, sjuksköterskor, soldater och
räddningsarbetare från hela Thailand.

320
00:30:28,480 --> 00:30:32,360
Det grep tag i mig.

321
00:30:34,760 --> 00:30:40,600
Vi har grupper ute som söker
efter andra vägar in i grottan.

322
00:30:41,480 --> 00:30:44,880
Gränspolisen flyger med sina helikoptrar

323
00:30:44,960 --> 00:30:48,600
och spanar efter ingångar.

324
00:30:48,680 --> 00:30:53,120
Sen har vi lokala tjänstemän,
skogsvårdare och militärer

325
00:30:53,200 --> 00:30:57,720
som arbetar med att täppa igen öppningar
där vatten kan ta sig in.

326
00:30:58,960 --> 00:31:03,200
Marinen flyger hit folk från Sattahip
som kommer vid midnatt.

327
00:31:05,320 --> 00:31:10,840
Jag var befäl för marinsoldaterna
på plats.

328
00:31:11,680 --> 00:31:14,640
Det var en kamp mot klockan
och det stigande vattnet.

329
00:31:21,240 --> 00:31:27,640
Vi behövde pumpa ut vattnet så att våra
soldater snabbt kunde hitta pojkarna.

330
00:31:37,040 --> 00:31:40,960
Den thailändska marinen
har skickliga dykare.

331
00:31:41,640 --> 00:31:43,680
Vi kunde gå fram till vägskälet.

332
00:31:44,800 --> 00:31:49,800
Därifrån försökte vi dyka längre in.

333
00:31:53,720 --> 00:31:57,680
Men vattnet steg, och vi kom inte längre.

334
00:32:06,480 --> 00:32:09,840
TRE DAGAR I GROTTAN

335
00:32:16,440 --> 00:32:19,760
Tee hade ett larm ställt
klockan 6 varje morgon.

336
00:32:25,640 --> 00:32:28,400
Utan koll på tiden
hade det varit ännu värre.

337
00:32:28,480 --> 00:32:34,080
Då hade dagarna bara gått, planlöst.

338
00:32:41,280 --> 00:32:44,560
Jag gav dem en rutin.

339
00:32:46,000 --> 00:32:52,000
Från morgon till kväll
sökte vi efter en väg ut.

340
00:32:52,720 --> 00:32:56,400
Eak sa hela tiden att det fanns en väg ut.

341
00:32:57,040 --> 00:33:00,080
Så vi fortsatte att leta varje dag.

342
00:33:03,440 --> 00:33:08,520
Jag behövde hålla modet uppe
så att de inte gav upp.

343
00:33:15,880 --> 00:33:19,160
Vi letade tills vi var trötta
och det blev kväll.

344
00:33:20,680 --> 00:33:25,880
Hungern var allt jag kunde tänka på.

345
00:33:29,640 --> 00:33:31,680
Alla tänkte på mat.

346
00:33:31,760 --> 00:33:36,800
Det var hunger ovanpå hunger,
en verklig plåga.

347
00:33:37,480 --> 00:33:42,560
Vi ville äta allt vi kunde komma på.
Vad som helst.

348
00:33:44,160 --> 00:33:48,640
Vi ville beställa från KFC.
"Tror ni de levererar mat in hit?"

349
00:33:49,720 --> 00:33:51,800
Så går tankarna när man är hungrig.

350
00:33:52,840 --> 00:33:57,160
En kille drömde att han drack sojamjölk,
hans favoritdryck.

351
00:33:57,240 --> 00:33:59,760
Han drömde att han sög på sugröret.

352
00:34:00,440 --> 00:34:06,080
Men när han vaknade
var det Aduls tå han sög på.

353
00:34:10,600 --> 00:34:15,080
Jag ville äta det som vi hade ätit
vid fotbollsplanen den där eftermiddagen.

354
00:34:16,720 --> 00:34:22,600
Det var så dumt att jag åt så lite.
Om jag hade vetat skulle jag ha ätit mer.

355
00:34:30,200 --> 00:34:33,080
Jag drömde att jag åt med min familj.

356
00:34:36,360 --> 00:34:41,360
Jag hoppades på att få komma ut
och äta mammas mat igen.

357
00:34:43,680 --> 00:34:48,240
När vi hade ont om pengar
brukade mamma laga enkel mat åt mig.

358
00:34:59,120 --> 00:35:02,600
Vi brukade äta curry med fläsk och kål.

359
00:35:05,680 --> 00:35:07,520
Jag längtade efter mammas mat.

360
00:35:29,960 --> 00:35:33,080
Jag kunde bara säga åt dem
att dricka vatten.

361
00:35:34,080 --> 00:35:36,840
Vi gjorde vad vi kunde för att överleva.

362
00:35:40,200 --> 00:35:45,000
Att dricka hjälpte lite grann,
men vi var fortfarande hungriga.

363
00:35:46,800 --> 00:35:51,440
Vi började känna oss utmattade och svaga.

364
00:35:51,520 --> 00:35:55,000
När jag försökte resa mig
så ramlade jag omkull.

365
00:35:57,800 --> 00:36:02,440
Jag behövde göra allt jag kunde
för att de skulle må bra.

366
00:36:05,560 --> 00:36:08,360
Mina föräldrar dog när jag var liten.

367
00:36:11,320 --> 00:36:15,760
Jag blev buddhistmunk för att inte vara
en belastning för släkten.

368
00:36:17,280 --> 00:36:21,320
Jag var munk i över tio år.

369
00:36:24,240 --> 00:36:30,040
Att vara munk stärkte mig
både själsligt och kroppsligt.

370
00:36:31,520 --> 00:36:35,320
När man är illa till mods
tar kroppen också stryk,

371
00:36:35,400 --> 00:36:38,560
men om man är psykiskt stark
återhämtar sig kroppen.

372
00:36:39,760 --> 00:36:43,320
Innan vi sov bad vi till allt heligt
om att skydda oss.

373
00:36:45,120 --> 00:36:50,280
Han ville att vi skulle be till Nang Non
i hopp om ett mirakel.

374
00:36:53,400 --> 00:36:56,560
Det hjälpte oss
att släppa oron och bli lugnare.

375
00:36:58,920 --> 00:37:02,720
Han ville att vi skulle behålla lugnet
och inte tappa fattningen,

376
00:37:03,320 --> 00:37:08,120
att vi inte skulle bli galna
även om ingen kom för att rädda oss.

377
00:37:13,080 --> 00:37:17,480
Vi tog djupa andetag
och bad för vår överlevnad.

378
00:37:37,080 --> 00:37:39,160
Det regnar kraftigt.

379
00:37:39,240 --> 00:37:45,320
{\an8}Vi står på vad som tidigare var en gräsyta
här i nationalparken,

380
00:37:45,400 --> 00:37:51,040
{\an8}men som nu bara är lervälling.
Allt med räddningsinsatsen är svårt.

381
00:37:51,560 --> 00:37:55,240
-Hur stor chans har de att överleva?
-Det beror på var de är.

382
00:37:55,320 --> 00:37:58,320
Och vad är din bedömning som grottexpert?

383
00:37:58,400 --> 00:38:03,960
I rätt del av grottan
kan de överleva i fem, sex dygn.

384
00:38:04,040 --> 00:38:08,920
Men just nu stiger bara vattennivån.

385
00:38:12,200 --> 00:38:19,040
Jag hoppas fortfarande
att de kommer ut välbehållna, alla 13.

386
00:38:21,680 --> 00:38:25,160
Alla sa att jag skulle be
för att regnet skulle sluta,

387
00:38:25,240 --> 00:38:30,680
för att Tham Luangs andar
skulle få stopp på regnet

388
00:38:31,200 --> 00:38:33,320
så att vi kunde få ut pojkarna.

389
00:38:36,360 --> 00:38:37,960
Mark är en liten pojke.

390
00:38:39,600 --> 00:38:41,400
Och han är mörkrädd.

391
00:38:43,200 --> 00:38:45,800
Vi hade varit med om mycket.

392
00:38:46,480 --> 00:38:50,960
Jag skilde mig från hans far
när han var omkring ett år gammal.

393
00:38:54,160 --> 00:38:57,760
Jag undrade så om han skulle klara det.

394
00:39:02,080 --> 00:39:04,840
Det var outhärdligt, så jag svimmade.

395
00:39:05,920 --> 00:39:08,680
Det kändes
som om jag hade tappat förståndet.

396
00:39:16,360 --> 00:39:20,040
FYRA DAGAR I GROTTAN

397
00:39:29,560 --> 00:39:31,800
Vattennivån sjönk inte, den bara steg.

398
00:39:31,880 --> 00:39:35,520
Så vi fortsatte längre in
i hopp om att finna en väg ut.

399
00:39:38,320 --> 00:39:42,240
Till slut kom vi inte längre.

400
00:39:44,320 --> 00:39:46,080
Vi hittade ingen väg ut.

401
00:39:47,440 --> 00:39:48,640
Bara mer mörker.

402
00:39:50,920 --> 00:39:52,120
Det blev för mycket.

403
00:39:53,520 --> 00:39:54,920
Jag ville se ljuset.

404
00:39:59,080 --> 00:40:02,880
En av killarna i gruppen sa:

405
00:40:02,960 --> 00:40:06,280
"Jag orkar inte mer.
Jag är helt slut. Jag vill hem."

406
00:40:11,560 --> 00:40:15,600
Rädslan och hungern bara växte.

407
00:40:16,640 --> 00:40:18,760
Vi klarade inte av det mer.

408
00:40:22,200 --> 00:40:28,440
Alla klandrade sig själva.
"Vi borde aldrig ha gått in."

409
00:40:31,200 --> 00:40:34,880
Eak sa: "Om ni behöver gråta, så gråt.
Släpp fram det, bara."

410
00:40:35,400 --> 00:40:38,320
Vi längtade efter våra föräldrar
och var hungriga.

411
00:40:38,840 --> 00:40:44,640
Vi sa till varandra
att vi älskade varandra och såna saker.

412
00:40:45,480 --> 00:40:48,200
Vi var så rädda.

413
00:40:49,680 --> 00:40:51,920
Jag trodde inte att vi skulle klara oss.

414
00:40:54,080 --> 00:40:58,440
Jag sa hela tiden att vad som än hände
fick vi inte bryta ihop.

415
00:40:59,760 --> 00:41:01,400
Vi måste stötta varandra.

416
00:41:06,240 --> 00:41:09,360
Det var tyst i kanske fem minuter.

417
00:41:10,240 --> 00:41:12,280
Sen hörde vi helikopterljud.

418
00:41:13,280 --> 00:41:15,840
Det lät som en helikopter ovanför oss.

419
00:41:18,720 --> 00:41:22,960
Jag hörde ett dån där uppifrån.

420
00:41:23,440 --> 00:41:25,920
Det lät som om de borrade.

421
00:41:30,480 --> 00:41:33,960
"Hörde ni?"
Allas hopp vaknade till liv igen.

422
00:41:34,040 --> 00:41:37,280
Vår förtvivlan förbyttes i hopp.

423
00:41:40,720 --> 00:41:42,200
Skulle vi bli räddade?

424
00:41:42,280 --> 00:41:45,120
Hjälp oss!

425
00:41:45,200 --> 00:41:47,880
Jag förstod inte vad det var för ljud.

426
00:41:48,440 --> 00:41:49,680
Var det nån där?

427
00:41:52,040 --> 00:41:56,520
Plötsligt hörde vi nåt
som lät som vatten som forsade in.

428
00:41:57,360 --> 00:42:01,360
Jag försökte se vad det var,
och såg en mörk skugga komma mot oss.

429
00:42:01,880 --> 00:42:02,880
Som en flodvåg.

430
00:42:06,960 --> 00:42:08,440
Det forsade in.

431
00:42:10,480 --> 00:42:13,560
Jag sa till alla att skynda sig uppåt.

432
00:42:18,640 --> 00:42:22,120
Alla sprang och knuffades.

433
00:42:32,280 --> 00:42:36,560
Det var nära att Eak drogs med.
Hade han inte hoppat skulle han ha dött.

434
00:42:41,880 --> 00:42:42,800
Det dånade.

435
00:42:43,680 --> 00:42:44,760
Sen blev det tyst.

436
00:42:47,560 --> 00:42:49,080
Vattnet blev stilla.

437
00:42:54,200 --> 00:42:57,320
Vi kom till en av
de högst belägna delarna av grottan.

438
00:42:59,920 --> 00:43:05,360
Det fanns ingen väg ut, och vägen
vi kommit dit var nu helt vattenfylld.

439
00:43:14,200 --> 00:43:17,320
Vattnet forsade in och fyllde grottan.

440
00:43:17,840 --> 00:43:23,280
Man hörde vattenmassan slå
mot grottväggarna. Dunk, dunk…

441
00:43:26,840 --> 00:43:28,680
Det forsade vatten.

442
00:43:31,280 --> 00:43:34,240
Vi blev chockade.
Vi hade aldrig sett nåt liknande.

443
00:43:35,440 --> 00:43:37,560
Vattnet tvingade oss att backa.

444
00:43:40,160 --> 00:43:45,160
Vi var tillbaka på ruta ett
vid grottmynningen.

445
00:43:48,000 --> 00:43:50,440
Vi blev väldigt nedslagna.

446
00:43:56,680 --> 00:43:58,440
Det var stopp åt båda hållen.

447
00:44:00,480 --> 00:44:03,200
Det fanns inga alternativ kvar.

448
00:44:03,800 --> 00:44:06,880
Vi var fast där.
Vi hade ingenstans att ta vägen.

449
00:44:10,040 --> 00:44:14,360
Vi hoppades och bad
att vattnet inte skulle stiga mer.

450
00:44:20,120 --> 00:44:26,080
Jag började tänka att om vi skulle dö
så var det genom att drunkna.

451
00:44:28,440 --> 00:44:30,920
Det kändes som att det skulle bli så.

452
00:44:40,640 --> 00:44:45,120
Jag grämde mig eftersom mamma
redan hade förlorat ett barn.

453
00:44:45,200 --> 00:44:47,680
Jag ville inte att hon skulle sörja igen.

454
00:44:50,640 --> 00:44:53,720
Tle är en känslig pojke.

455
00:44:56,080 --> 00:44:59,680
Han gillar att bli bortskämd
för att han är enda barnet.

456
00:45:00,920 --> 00:45:04,160
{\an8}Jag brukade hålla om honom när han sov.

457
00:45:04,240 --> 00:45:06,760
{\an8}Vi sov i samma säng alla tre.

458
00:45:07,920 --> 00:45:12,040
Jag förbannade mitt öde.

459
00:45:12,720 --> 00:45:17,640
Jag tänkte att jag kanske hade dålig karma
som inte fått behålla mitt första barn.

460
00:45:18,280 --> 00:45:22,000
Jag skulle inte klara av
att mista ett barn till.

461
00:45:34,360 --> 00:45:39,760
Jag klandrade mig själv som hade
tagit med dem dit. Det var mitt fel.

462
00:45:41,760 --> 00:45:44,160
Jag ville inte att nån skulle mista nån.

463
00:45:45,600 --> 00:45:50,720
Det är fruktansvärt
att mista en närstående.

464
00:45:52,400 --> 00:45:55,640
När jag var sex år
gick min lillebror bort.

465
00:45:56,400 --> 00:46:01,160
Mamma klarade inte av det,
så hon dog också.

466
00:46:02,440 --> 00:46:07,120
Och inte långt efter det blev pappa sjuk
och gick bort.

467
00:46:11,280 --> 00:46:13,840
Om nån skulle dö…

468
00:46:15,360 --> 00:46:18,360
…så visste jag inte hur…

469
00:46:20,080 --> 00:46:22,840
…jag skulle kunna se familjen i ögonen.

470
00:46:23,440 --> 00:46:27,320
Hur skulle jag klara av
att säga till deras familjer

471
00:46:28,120 --> 00:46:32,280
att jag tagit med deras pojkar in i döden?

472
00:46:55,880 --> 00:46:59,480
FEM DAGAR I GROTTAN

473
00:47:03,320 --> 00:47:05,600
Vi var fast.

474
00:47:05,680 --> 00:47:10,200
Det enda som återstod var
att försöka gräva oss upp.

475
00:47:17,680 --> 00:47:20,600
Jag visste inte alls
hur tjockt jordlager det var.

476
00:47:23,440 --> 00:47:26,280
Jag tänkte att om vi hjälptes åt
kunde vi gräva oss ut.

477
00:47:28,720 --> 00:47:32,320
Vi turades om att gräva.

478
00:47:33,320 --> 00:47:35,480
Om pojkarna inte fick en uppgift

479
00:47:35,560 --> 00:47:40,760
skulle de börja tänka på det värsta.

480
00:47:41,360 --> 00:47:43,960
Och då skulle alla bryta samman.

481
00:47:49,920 --> 00:47:51,200
Vi hjälptes åt.

482
00:47:51,800 --> 00:47:55,680
Det var ett lagarbete,
som när vi spelade fotboll.

483
00:47:56,240 --> 00:48:00,960
Man kan ju inte spela fotboll ensam.
Man måste göra det tillsammans.

484
00:48:03,760 --> 00:48:06,880
Vi skulle vinna
eller förlora tillsammans som ett lag.

485
00:48:13,880 --> 00:48:17,360
Killarna frågade
hur långt jag trodde att det var kvar.

486
00:48:18,040 --> 00:48:20,320
"Fem meter", sa jag.

487
00:48:20,400 --> 00:48:22,560
Det trodde vi på, allihop.

488
00:48:24,400 --> 00:48:28,600
Jag föreställde mig
att vi skulle komma upp i apelsinlunden.

489
00:48:57,440 --> 00:49:03,320
När vi hade grävt oss upp
skulle vi ta för oss av bondens apelsiner.

490
00:49:03,400 --> 00:49:06,640
Skulle vi få skäll?
Skulle vi bli ivägkörda därifrån?

491
00:49:07,160 --> 00:49:10,720
Vi föreställde oss det i detalj.

492
00:49:14,240 --> 00:49:19,080
När vi kom ut vid apelsinodlingen
så fanns det en liten affär där.

493
00:49:19,160 --> 00:49:22,600
Där skulle vi köpa nåt att äta.

494
00:49:22,680 --> 00:49:27,080
Sen skulle vi hämta våra cyklar
vid grottan och cykla hem.

495
00:49:42,400 --> 00:49:45,280
Vi fortsatte att gräva.

496
00:49:48,440 --> 00:49:52,800
Vissa fantiserade om att en asteroid
skulle störta ner över grottan.

497
00:49:54,400 --> 00:49:57,840
Pang! Och när den hade slagit ner
kunde vi ta oss ut.

498
00:49:59,920 --> 00:50:05,240
När killarna började fantisera och skoja
kändes det bättre.

499
00:50:07,000 --> 00:50:11,200
{\an8}Nån frågade: "Vad skulle ni göra
om det var en naken tjej här?"

500
00:50:12,680 --> 00:50:14,840
Adul sa: "Jag är helt slut.

501
00:50:15,440 --> 00:50:18,240
Jag skulle säga åt henne att gräva!"

502
00:50:19,720 --> 00:50:24,640
Alla gapskrattade.
Vi hade förväntat oss nåt annat.

503
00:50:24,720 --> 00:50:27,760
Det var mycket roligt snack,

504
00:50:27,840 --> 00:50:31,200
men stämningen var inte rolig.
Den var spänd.

505
00:50:39,960 --> 00:50:43,720
Det här var vår sista chans,
den enda vägen ut.

506
00:50:52,360 --> 00:50:56,880
Det var påtagligt hur engagemanget
växte sig allt starkare för varje dag.

507
00:50:56,960 --> 00:50:59,880
Det blev som en liten by
där mitt i djungeln

508
00:50:59,960 --> 00:51:02,160
med hundratals människor.

509
00:51:02,240 --> 00:51:07,400
{\an8}Det blev ett enormt, globalt fenomen.

510
00:51:07,480 --> 00:51:13,240
{\an8}Det thailändska pojklagets öde
engagerar människor i hela världen.

511
00:51:13,320 --> 00:51:18,320
{\an8}Tolv unga fotbollsspelare
och deras tränare saknas.

512
00:51:18,400 --> 00:51:22,120
{\an8}Har nån uttalat sig om
hur länge de kan överleva?

513
00:51:22,200 --> 00:51:23,400
{\an8}Man vet inte.

514
00:51:23,480 --> 00:51:28,520
{\an8}Räddningsarbetare arbetar dygnet runt
och pumpar ut tusentals liter vatten

515
00:51:28,600 --> 00:51:31,600
{\an8}för att komma åt
att rädda pojkarna i grottan.

516
00:51:31,680 --> 00:51:35,560
{\an8}När vi kom dit tror jag
att de flesta trodde att de var döda.

517
00:51:35,640 --> 00:51:38,960
Det tror jag faktiskt.
Inte kunde de fortfarande leva?

518
00:51:40,200 --> 00:51:45,640
I början försökte de pumpa ut vattnet
och skickade in marinens dykare,

519
00:51:45,720 --> 00:51:49,480
men det var så strömt
att de inte kunde ta sig in.

520
00:51:50,200 --> 00:51:52,880
Då bad man om internationell hjälp.

521
00:51:52,960 --> 00:51:54,840
I går sa vi att varje minut räknas.

522
00:51:54,920 --> 00:51:58,920
Nu har varje halvminut,
varje tio sekunder betydelse för pojkarna.

523
00:51:59,000 --> 00:52:02,520
Men vi håller på
att förlora kampen mot vattnet.

524
00:52:03,120 --> 00:52:07,760
Vi har nu experter här.

525
00:52:08,360 --> 00:52:14,600
Det har kommit hit experter
på grottdykning från hela världen.

526
00:52:15,800 --> 00:52:19,560
Det var så många grupper involverade.

527
00:52:20,560 --> 00:52:24,120
Sammanlagt 8 000 personer.

528
00:52:24,880 --> 00:52:29,040
Det var dykare
från USA, Australien och Kina…

529
00:52:33,040 --> 00:52:36,120
Vi var en grupp frivilliga grottdykare,

530
00:52:36,200 --> 00:52:40,240
{\an8}en brokig skara knäppgökar
från hela världen.

531
00:52:42,760 --> 00:52:44,600
Jag sa mycket tidigt:

532
00:52:44,680 --> 00:52:47,320
"Om det är nåt vi kan göra
från australiskt håll

533
00:52:47,400 --> 00:52:54,400
med dykare, rådgivning eller annat,
så säg bara till, så ska jag ordna det."

534
00:52:55,240 --> 00:52:56,880
Vi frågade, men inget hände.

535
00:52:56,960 --> 00:53:01,360
Rick Stanton och John Volanthen
är välrenommerade grottdykare,

536
00:53:01,440 --> 00:53:03,920
på elitnivå i sporten.

537
00:53:04,920 --> 00:53:10,960
Jag började diskutera saken med Rick några
dagar innan vi gav oss av till Thailand.

538
00:53:11,680 --> 00:53:16,320
Som Rick och John beskrev det
var grottan helt vattenfylld

539
00:53:16,400 --> 00:53:19,360
och omöjlig för dykarna att komma in i.

540
00:53:26,120 --> 00:53:30,600
Den thailändska marinens dykare
och Ben Reymenants gäng

541
00:53:30,680 --> 00:53:34,600
hade dragit rep genom grottan.

542
00:53:37,320 --> 00:53:41,040
Men den information vi fick från
Ben och andra på platsen var

543
00:53:41,120 --> 00:53:43,280
att det var oerhört farligt.

544
00:53:46,080 --> 00:53:51,120
Under normala förhållanden
hade jag aldrig dykt där. Aldrig i livet.

545
00:53:53,760 --> 00:53:58,560
Det var starka strömmar och ingen sikt.
Jag hade inga förhoppningar.

546
00:54:02,360 --> 00:54:06,440
Det var mörka, vindlande grottgångar,
så vi la ut ett rep som ledning.

547
00:54:06,960 --> 00:54:12,560
Den första gruppen dykare
la ut linan på vägen in,

548
00:54:14,160 --> 00:54:16,120
och simmade ut när det tog stopp.

549
00:54:17,160 --> 00:54:22,040
Sen tog nästa grupp vid med ett nytt rep.

550
00:54:23,960 --> 00:54:25,520
Vi turades om dygnet runt.

551
00:54:25,600 --> 00:54:30,080
Brittiska dykare la ut rep,
sen thailändska marinen, sen vi…

552
00:54:30,160 --> 00:54:31,480
Dygnet runt.

553
00:54:33,800 --> 00:54:37,160
Vi var tvungna att fortsätta
för att hitta barnen.

554
00:54:37,240 --> 00:54:41,520
Vi måste få ut pojkarna ur grottan.

555
00:54:52,640 --> 00:54:56,680
Dag fem, sex, sju… Det var ingen skillnad.

556
00:55:05,640 --> 00:55:09,200
Det var mörkt och batterierna
i ficklamporna började ta slut.

557
00:55:10,560 --> 00:55:13,560
Det gjorde oss oroliga.

558
00:55:13,640 --> 00:55:15,760
Utan ficklamporna såg vi ingenting.

559
00:55:17,880 --> 00:55:24,680
Allt vi gjorde var att gräva,
sitta ner och dricka vatten.

560
00:55:28,520 --> 00:55:31,640
Alternativet hade varit
att bara vänta på döden.

561
00:55:31,720 --> 00:55:35,240
När vi grävde innebar det
att det fanns en chans att överleva.

562
00:55:40,040 --> 00:55:43,840
Medan vi grävde hörde vi ljud.

563
00:55:44,800 --> 00:55:47,280
Ljudet av lekande barn.

564
00:55:50,320 --> 00:55:55,680
Jag hörde en tupp och några av
de yngre killarna hörde hundar.

565
00:55:57,720 --> 00:56:01,800
Vi förstod inte var ljuden kom från,
men vi hörde dem.

566
00:56:01,880 --> 00:56:04,520
Våra hjärnor spelade oss ett spratt.

567
00:56:09,560 --> 00:56:11,840
Vi tröstade varandra.

568
00:56:11,920 --> 00:56:16,080
Om nån av de yngre mådde dåligt
blev han tröstad av en av de äldre.

569
00:56:21,920 --> 00:56:27,040
Jag sa gång på gång att nån självklart
skulle komma och rädda oss.

570
00:56:27,800 --> 00:56:30,360
Att vi skulle överleva och inte dö där.

571
00:56:31,960 --> 00:56:35,400
Tee tröstade mig. Han stärkte mitt hopp.

572
00:56:36,640 --> 00:56:38,960
Det var mitt ansvar att de klarade sig.

573
00:56:39,040 --> 00:56:42,760
Vi hade tagit in dem
och vi måste få ut dem.

574
00:56:52,840 --> 00:56:55,720
Jag längtade efter mamma
och hela min familj.

575
00:56:58,840 --> 00:57:02,680
Några av pojkarna sov hos mig, på min arm.

576
00:57:08,880 --> 00:57:11,080
När vi höll om varandra när vi sov,

577
00:57:11,720 --> 00:57:14,800
var det som att krama min familj.
Det kändes tryggt.

578
00:57:33,240 --> 00:57:37,640
Jag kunde inte sova.
Jag pratade med min man.

579
00:57:38,480 --> 00:57:42,880
Vad skulle vi göra om han dog?

580
00:57:43,880 --> 00:57:47,120
Jag åt ingenting på fem dagar.

581
00:57:49,200 --> 00:57:53,960
Jag är bara orolig för min son.
Jag undrar vad han gör just nu.

582
00:57:54,040 --> 00:57:57,840
-Hur har de här dagarna varit?
-Oroliga.

583
00:57:57,920 --> 00:57:59,520
Finns det nåt du vill säga?

584
00:58:00,360 --> 00:58:02,080
Att jag vill träffa min son.

585
00:58:04,120 --> 00:58:07,080
Jag vägrade sova.

586
00:58:07,160 --> 00:58:10,920
De ville att jag skulle sova.
Jag fick tabletter,

587
00:58:11,000 --> 00:58:13,400
men jag vägrade ta dem. Jag ville inte.

588
00:58:13,480 --> 00:58:16,000
Jag ville vara vaken när min son kom ut.

589
00:58:16,480 --> 00:58:21,480
-Lever hoppet fortfarande?
-Halvt om halvt.

590
00:58:24,760 --> 00:58:28,680
Jag blev knäckt när jag fick frågan:

591
00:58:29,600 --> 00:58:34,040
"Om din son har dött,
hur ska du betala för begravningen?"

592
00:58:34,600 --> 00:58:35,800
Jag blev förkrossad.

593
00:58:35,880 --> 00:58:42,040
Jag ber för att vi ska hitta barnen,
döda eller levande.

594
00:58:42,120 --> 00:58:44,680
Jag hoppas att vi åtminstone får se dem.

595
00:58:58,080 --> 00:59:04,520
Hittills har de vetenskapliga metoderna
inte gett resultat. Invånarna är oroliga.

596
00:59:05,560 --> 00:59:10,480
I dag tog man hit Phra Khuva Boonchum

597
00:59:10,560 --> 00:59:14,400
som är en mycket respekterad munk
i Chiang Rai-provinsen.

598
00:59:14,480 --> 00:59:18,320
Han ska genomföra en försonings-
och förlösningsceremoni för anden

599
00:59:18,400 --> 00:59:20,560
för att öppna en väg in i grottan.

600
00:59:21,920 --> 00:59:26,480
Den ärade Phra Khuva Boonchum kom
för att befria anden och sprida välvilja.

601
00:59:27,840 --> 00:59:34,120
Enligt legenden ska Boonchum ha varit
Nang Nons själsfrände i ett tidigare liv.

602
00:59:35,120 --> 00:59:39,480
Det hade regnat hela dagen när han kom,

603
00:59:39,560 --> 00:59:44,080
men så fort han kom dit så slutade det.

604
00:59:46,960 --> 00:59:50,920
Khuva mediterade och sa

605
00:59:51,000 --> 00:59:56,160
att pojkarna var tillsammans och vid liv.

606
00:59:56,680 --> 01:00:01,160
Då slutade jag gråta
eftersom jag trodde på att min son levde

607
01:00:01,240 --> 01:00:04,520
och att han var trygg,
och det gjorde mig så lättad.

608
01:00:14,240 --> 01:00:20,720
Jag ber för pojkarna
som är försvunna sen förra veckan.

609
01:00:21,280 --> 01:00:24,240
I hela världen bad folk för dem.

610
01:00:24,320 --> 01:00:28,800
Vi ber för barnen
som är försvunna sen förra veckan.

611
01:00:28,880 --> 01:00:34,160
Det var en enorm karmisk kraft, inte bara
från Thailand, utan hela världen.

612
01:00:51,040 --> 01:00:54,840
9 DAGAR I GROTTAN

613
01:01:01,560 --> 01:01:07,320
Den nionde dagen hade ingen nån ork kvar.

614
01:01:12,760 --> 01:01:15,680
Vi svävade mellan liv och död.

615
01:01:18,960 --> 01:01:21,880
Eak grävde mest av oss alla.

616
01:01:22,880 --> 01:01:24,600
Han ville få ut oss därifrån.

617
01:01:26,720 --> 01:01:29,280
Eak grävde tills händerna blödde.

618
01:01:35,400 --> 01:01:38,600
Jag höll på att kollapsa.

619
01:01:39,520 --> 01:01:43,440
Medan jag grävde grät jag i smyg.

620
01:01:49,040 --> 01:01:51,720
Om pojkarna såg det
skulle de bli förtvivlade.

621
01:01:59,080 --> 01:02:03,000
Jag var orolig för
att folk hade glömt oss.

622
01:02:03,080 --> 01:02:09,440
"De där 13 killarna lever säkert inte,
så dem kan vi glömma."

623
01:02:13,720 --> 01:02:17,000
Mina vänner tynade bort.

624
01:02:18,320 --> 01:02:23,040
Vi kramade varandra, redo att ge upp.
Om vi dog så dog vi.

625
01:02:44,320 --> 01:02:51,160
Några av dem pratade om
att vi kunde äta den som dog först.

626
01:02:51,840 --> 01:02:58,840
Den som dog skulle bli mat åt vännerna,
så att de kunde överleva.

627
01:03:05,400 --> 01:03:08,040
När vi la oss
för att sova den kvällen sa vi:

628
01:03:09,160 --> 01:03:12,600
"Om vi inte lyckas ta oss ut i morgon…

629
01:03:13,600 --> 01:03:14,800
…så är det kört."

630
01:03:25,600 --> 01:03:29,240
10 DAGAR I GROTTAN

631
01:03:38,560 --> 01:03:40,320
Min kropp orkade inte mer.

632
01:03:42,240 --> 01:03:46,400
Jag låg bara där hopkurad
och kramade mig själv.

633
01:03:51,840 --> 01:03:53,760
Våra hjärnor började stänga ner.

634
01:03:59,880 --> 01:04:01,520
Alla sa…

635
01:04:03,040 --> 01:04:04,960
"Det här blir vår sista dag."

636
01:04:06,400 --> 01:04:08,680
Vi var rädda för att dö.

637
01:04:12,480 --> 01:04:16,040
Ficklamporna fungerade knappt.

638
01:04:17,920 --> 01:04:22,440
Eak sa åt oss att bara släcka dem
och vara med oss själva.

639
01:04:38,680 --> 01:04:40,480
Plötsligt hörde jag nåt.

640
01:04:45,680 --> 01:04:49,160
Det lät som bubblor.

641
01:04:58,560 --> 01:05:01,680
Sen hörde jag nån som sa "hallå".

642
01:05:01,760 --> 01:05:02,720
Hallå?

643
01:05:04,640 --> 01:05:06,720
Jag blev klarvaken.

644
01:05:11,280 --> 01:05:14,680
Hungern och utmattningen
var som bortblåsta.

645
01:05:16,920 --> 01:05:18,280
Vi blev helt ställda.

646
01:05:18,760 --> 01:05:21,840
"Fort, ner dit! Innan de försvinner!"

647
01:05:43,880 --> 01:05:46,840
Jag var längst fram.
Jag föll nästan ner i vattnet.

648
01:05:49,640 --> 01:05:52,000
Jag grät och grät.

649
01:05:54,280 --> 01:05:56,360
-Tack!
-Hej! Tack!

650
01:05:56,440 --> 01:05:59,280
-Hur många är ni?
-Tretton.

651
01:05:59,360 --> 01:06:00,800
-Tretton?
-Ja, tretton.

652
01:06:00,880 --> 01:06:02,680
-Härligt!
-Ja.

653
01:06:02,760 --> 01:06:06,640
Fråga om de har mat.

654
01:06:09,520 --> 01:06:12,880
Vi var så lyckliga för
att nån kom för att rädda oss.

655
01:06:14,200 --> 01:06:16,800
Jag vet inte om jag kan beskriva glädjen.

656
01:06:17,760 --> 01:06:19,400
Äntligen hade nån kommit.

657
01:06:19,480 --> 01:06:24,160
Ni har varit här i 10 dagar.
Ni är väldigt tappra.

658
01:06:24,240 --> 01:06:26,360
-Tappra?
-Väldigt tappra.

659
01:06:27,240 --> 01:06:31,120
-Är det nån som kan engelska?
-Vi är hungriga!

660
01:06:31,200 --> 01:06:35,160
-Det förstår jag. Vi kommer.
-Han förstår. Han kommer tillbaka.

661
01:06:35,240 --> 01:06:38,720
-Vi kommer.
-De vill ta en bild.

662
01:06:42,400 --> 01:06:46,800
-Säg att vi är hungriga.
-Jag har sagt det två gånger. De vet.

663
01:06:46,880 --> 01:06:48,960
Han hade en chokladbit med sig.

664
01:06:49,040 --> 01:06:52,160
"Ska vi fråga om vi får den?"

665
01:06:53,520 --> 01:06:58,320
Men ingen vågade be om den.
Det var skrattretande.

666
01:06:58,880 --> 01:07:02,880
-Jag är mycket glad.
-Det är vi också.

667
01:07:02,960 --> 01:07:04,680
Tack så mycket.

668
01:07:06,080 --> 01:07:08,680
Jag var så stolt över pojkarna.

669
01:07:08,760 --> 01:07:13,880
Om de inte hade varit så viljestarka
och fysiskt uthålliga

670
01:07:13,960 --> 01:07:19,000
så tror jag inte att de hade klarat sig
ända tills hjälpen kom.

671
01:07:20,200 --> 01:07:22,200
Vi kommer tillbaka i morgon.

672
01:07:23,160 --> 01:07:24,240
Tack.

673
01:07:25,320 --> 01:07:27,840
De sa att vi ska vänta här.

674
01:07:27,920 --> 01:07:30,720
Dykarna sa att vi behövde vänta.

675
01:07:31,560 --> 01:07:34,160
Att en grupp thailändska dykare
skulle komma.

676
01:07:42,120 --> 01:07:44,440
Jag förstod ingenting.

677
01:07:45,440 --> 01:07:49,240
Jag trodde att de skulle ta med oss ut,
men de försvann.

678
01:08:08,920 --> 01:08:10,640
Vid 22-tiden hörde vi jubel.

679
01:08:10,720 --> 01:08:13,240
Vi skyndade oss dit
för att se vad det var.

680
01:08:16,320 --> 01:08:19,000
Vi blev så glada.

681
01:08:23,440 --> 01:08:25,200
{\an8}Vi hoppade och kramades.

682
01:08:26,760 --> 01:08:28,080
{\an8}Han kommer hem.

683
01:08:28,160 --> 01:08:32,560
{\an8}Vi kände oss levande igen,
som om himlen öppnat sig.

684
01:08:40,600 --> 01:08:44,880
Jag kände mig lättad,
som en blomma som slagit ut.

685
01:08:45,360 --> 01:08:51,720
Jag var så lycklig.
Jag har aldrig känt mig så lycklig förut.

686
01:08:54,280 --> 01:08:57,320
Det ska ha presskonferens.

687
01:08:57,400 --> 01:09:00,120
Vi har hittat alla 13. De är välbehållna.

688
01:09:02,160 --> 01:09:06,760
{\an8}De hittades i dag
efter att ha varit borta i 10 dagar.

689
01:09:06,840 --> 01:09:11,000
{\an8}Räddningsarbetare har hittat de tolv
pojkarna och deras tränare vid liv.

690
01:09:11,080 --> 01:09:15,360
{\an8}Vi har precis fått veta att pojkarna
är återfunna. Det är fantastiskt!

691
01:09:24,200 --> 01:09:27,720
Vi var i feststämning den kvällen.

692
01:09:31,280 --> 01:09:34,760
Vi var så glada. Vi kramades och sjöng.

693
01:09:38,720 --> 01:09:40,400
Vi var inte oroliga längre.

694
01:09:41,160 --> 01:09:42,440
Jag var inte rädd.

695
01:09:45,440 --> 01:09:47,320
Det hade varit påfrestande,

696
01:09:47,400 --> 01:09:51,280
men nu var det som om ett berg
hade lyfts från mig.

697
01:09:51,360 --> 01:09:55,720
Vi hade överlevt!
Allt vi hade gjort hade varit värt det.

698
01:09:58,960 --> 01:10:03,240
Det enda jag hade kvar att oroa mig för
var vad som skulle hända med mig.

699
01:10:16,000 --> 01:10:18,080
-Är alla välbehållna?
-Ja.

700
01:10:18,160 --> 01:10:20,960
Och känslomässigt,
finns det kuratorer på plats?

701
01:10:21,040 --> 01:10:24,480
Först ska marinens dykare gå in
och se till att se mår bra.

702
01:10:29,240 --> 01:10:32,600
Sen hörde vi räddningsstyrkan komma.

703
01:10:37,360 --> 01:10:39,760
"Vet ni om att ni är världsberömda?"

704
01:10:39,840 --> 01:10:44,080
Vi trodde inte att det var sant.
Vi var ju vanliga barn från landsbygden.

705
01:10:44,160 --> 01:10:46,440
Skulle vi vara världsberömda? Knappast.

706
01:10:50,920 --> 01:10:56,680
Jag tänkte att vi äntligen skulle få mat.
Det var det enda jag brydde mig om.

707
01:11:00,120 --> 01:11:05,040
Vi fick energigelé
för att fylla på energin.

708
01:11:06,520 --> 01:11:10,120
Alla kände sig lite besvikna,
för det mättade ju inte.

709
01:11:10,200 --> 01:11:12,440
Det handlade bara om överlevnad.

710
01:11:15,320 --> 01:11:19,280
När de hade kommit frågade jag dem
hur vi skulle komma ut.

711
01:11:19,360 --> 01:11:21,840
Vattnet hade ju inte sjunkit undan.

712
01:11:21,920 --> 01:11:26,440
Men de verkade inte veta.
De sa bara att vi skulle få besked.

713
01:11:30,080 --> 01:11:34,640
En grupp stannade kvar hos oss.
Det var fyra stycken.

714
01:11:41,720 --> 01:11:43,960
Vem är han med den mörkblå tröjan?

715
01:11:44,040 --> 01:11:46,640
Det är Aes grabb.

716
01:11:47,240 --> 01:11:49,360
Där är Titan! Han ligger ner.

717
01:11:49,440 --> 01:11:51,760
Jag grät när jag såg hur mager han var.

718
01:11:51,840 --> 01:11:55,520
-Man kände knappt igen honom.
-Han var bara skinn och ben.

719
01:11:55,600 --> 01:11:58,520
Men vi var så lyckliga för att han levde.

720
01:12:03,720 --> 01:12:05,040
Vi hade hittat barnen.

721
01:12:05,640 --> 01:12:08,720
Det var en stunds glädje,
men nästa utmaning väntade.

722
01:12:10,240 --> 01:12:13,400
Nästa steg var att komma på

723
01:12:14,040 --> 01:12:18,440
hur vi skulle få ut pojkarna från grottan.

724
01:12:21,520 --> 01:12:24,480
De thailändska myndigheterna
hade ingen lösning.

725
01:12:24,560 --> 01:12:28,040
Det är ingen kritik mot dem,

726
01:12:28,120 --> 01:12:32,040
för inget land i världen
har en handlingsplan för nåt sånt här.

727
01:12:32,120 --> 01:12:34,920
Det var en helt ny situation.

728
01:12:37,120 --> 01:12:39,880
Det finns gott om erfarna grottdykare

729
01:12:39,960 --> 01:12:45,800
som gärna hade ställt upp
och hjälpt till att få ut barnen.

730
01:12:45,880 --> 01:12:49,320
{\an8}Men det som särskilde oss från många andra

731
01:12:49,400 --> 01:12:53,920
{\an8}var den sjukvårdskunnighet
som vi kunde bistå med

732
01:12:54,000 --> 01:12:59,080
{\an8}i egenskap av narkosläkare
och djurkirurg med narkoserfarenhet.

733
01:12:59,160 --> 01:13:02,640
Det var en användbar kunskap.

734
01:13:05,440 --> 01:13:09,760
Att ta med sig pojkarna vid medvetande
hade varit mycket riskabelt.

735
01:13:09,840 --> 01:13:12,360
Risken var stor att de skulle få panik,

736
01:13:12,920 --> 01:13:15,000
och panik innebär i princip döden.

737
01:13:17,000 --> 01:13:18,840
Vi övervägde flera möjligheter,

738
01:13:18,920 --> 01:13:24,200
till och med att vänta på
att vattnet skulle sjunka undan.

739
01:13:24,760 --> 01:13:26,880
Då hade vi fått vänta i fyra månader

740
01:13:27,400 --> 01:13:30,240
och kunnat skicka in
mat och vatten under tiden.

741
01:13:32,520 --> 01:13:33,520
Jag blev chockad

742
01:13:34,560 --> 01:13:38,640
när jag hörde att de tänkte låta oss
vänta på att vattnet skulle sjunka

743
01:13:38,720 --> 01:13:40,720
eller tills regnsäsongen var över.

744
01:13:41,840 --> 01:13:44,080
Varför skulle vi vänta så länge?

745
01:13:46,920 --> 01:13:48,400
Luften gick ur oss.

746
01:13:52,320 --> 01:13:57,720
Men man kom på att det inte var särskilt
goda sanitära förhållanden där inne,

747
01:13:57,800 --> 01:14:00,480
och att det blev mycket värre
nu när pojkarna åt,

748
01:14:00,560 --> 01:14:02,680
eftersom det har vissa följder.

749
01:14:03,720 --> 01:14:08,800
Det var sannolikt att de skulle bli sjuka
och få infektioner

750
01:14:08,880 --> 01:14:11,240
som inte kunde botas.

751
01:14:11,320 --> 01:14:17,440
Det skulle bli en långsam
och mycket obehaglig död.

752
01:14:19,880 --> 01:14:24,080
De andra planerna
och förslagen föll bort ett efter ett,

753
01:14:24,160 --> 01:14:26,240
tills bara en lösning återstod.

754
01:14:27,160 --> 01:14:29,960
Det var att söva ner barnen
och dyka ut med dem.

755
01:14:33,480 --> 01:14:36,480
Man behöver inte vara
grottdykare eller narkosläkare

756
01:14:36,560 --> 01:14:41,200
för att tycka att tanken på
att söva ner barn,

757
01:14:41,760 --> 01:14:46,120
sänka ner dem i vatten i tre timmar,

758
01:14:46,200 --> 01:14:50,920
och sen förvänta sig att barnen
fortfarande lever när man kommer upp

759
01:14:51,000 --> 01:14:52,440
känns helt befängd.

760
01:14:54,160 --> 01:14:58,600
Det fanns tre uppenbara risker med det.

761
01:14:58,680 --> 01:15:00,960
Att masken vattenfylldes
och barnet drunknade,

762
01:15:01,040 --> 01:15:03,600
att luftvägen täpptes för
och barnet kvävdes,

763
01:15:03,680 --> 01:15:07,920
och slutligen,
om inget av det dödade barnet,

764
01:15:08,000 --> 01:15:11,800
var att det 23-gradiga vattnet i grottan

765
01:15:11,880 --> 01:15:14,280
under loppet av tre timmars narkos

766
01:15:14,360 --> 01:15:20,040
skulle kyla ner barnets kropp så att de
långsamt frös ihjäl där i grottan.

767
01:15:22,440 --> 01:15:25,560
Jag tror att jag rättfärdigade det så här:

768
01:15:25,640 --> 01:15:29,720
"Om jag söver ner dem
kommer de förmodligen att dö,

769
01:15:30,800 --> 01:15:33,360
men då sover de åtminstone när de dör."

770
01:15:39,560 --> 01:15:45,200
Vi var tvungna
att informera föräldrarna om riskerna.

771
01:15:46,240 --> 01:15:49,440
Det fanns en risk för
att några av pojkarna skulle dö.

772
01:15:50,080 --> 01:15:53,800
Det var farligt
både att stanna och att ta sig ut.

773
01:15:53,880 --> 01:15:59,040
Jag skulle skriva på ett medgivande,
annars kunde de inte hämta ut dem.

774
01:16:01,600 --> 01:16:05,400
Att vänta ut regnet
hade tagit tre till fyra månader.

775
01:16:05,480 --> 01:16:07,720
Då hade allt hopp varit ute.

776
01:16:07,800 --> 01:16:12,600
Men om vi tog den här risken
var det ändå 50/50. De oddsen var bättre.

777
01:16:12,680 --> 01:16:16,240
Vi behövde bestämma oss på en gång.
Det var ett svårt beslut.

778
01:16:19,880 --> 01:16:23,920
Jag skrev under,
men kände mig samtidigt väldigt kluven.

779
01:16:24,840 --> 01:16:29,400
Jag var rädd,
trots att de försökte lugna oss.

780
01:16:29,480 --> 01:16:30,840
Jag var ändå rädd.

781
01:16:32,360 --> 01:16:34,400
För att han inte skulle klara det.

782
01:16:43,760 --> 01:16:49,760
De pratade om dykningen
som om ett roligt äventyr,

783
01:16:51,160 --> 01:16:53,280
för att inte skrämma upp pojkarna.

784
01:16:57,320 --> 01:16:59,000
Jag ville dyka.

785
01:17:00,160 --> 01:17:03,840
Vi var redo. Det kändes spännande.
Vi ville verkligen göra det.

786
01:17:04,960 --> 01:17:07,240
Vi visste inte hur farligt det var.

787
01:17:08,800 --> 01:17:11,760
Vi var bara barn. Vi ville bara ut.

788
01:17:11,840 --> 01:17:13,920
Det var allt vi tänkte på.

789
01:17:26,440 --> 01:17:29,680
Det var långt att dyka.

790
01:17:30,800 --> 01:17:32,760
På vägen in…

791
01:17:34,680 --> 01:17:36,240
…använde vi syrgastuberna.

792
01:17:39,080 --> 01:17:44,400
Men på vägen ut behövde vi använda tuber
som vi hade placerat ut längs vägen,

793
01:17:44,480 --> 01:17:46,960
och byta ut dem mot de tomma.

794
01:17:50,480 --> 01:17:54,000
Vi dyker ner 300 meter in härifrån.

795
01:17:54,080 --> 01:17:57,760
På ett ställe forsar det in vatten,

796
01:17:57,840 --> 01:18:01,160
så där måste vi dyka.

797
01:18:01,920 --> 01:18:04,480
I morgon får ni veta hur det har gått.

798
01:18:04,560 --> 01:18:08,040
Vi är marinsoldater och vi ger oss aldrig.

799
01:18:09,120 --> 01:18:11,320
Han hette sergeant Saman Gunan.

800
01:18:13,680 --> 01:18:17,160
Han hade arbetat
i insatsgruppen i många år.

801
01:18:19,080 --> 01:18:25,080
Han gav sig frivilligt in
för att placera ut syrgas längs vägen.

802
01:18:27,240 --> 01:18:29,120
På vägen ut…

803
01:18:30,600 --> 01:18:31,680
…svimmade han.

804
01:18:35,480 --> 01:18:37,160
Han vaknade aldrig igen.

805
01:18:41,520 --> 01:18:43,320
Jag fick beskedet på morgonen.

806
01:18:45,560 --> 01:18:49,000
Jag skickade ett meddelande
till en av hans kamrater.

807
01:18:50,080 --> 01:18:51,080
Och han…

808
01:18:52,240 --> 01:18:54,560
SAMANS FRU

809
01:18:54,640 --> 01:18:56,640
Han bekräftade att han var död.

810
01:18:59,600 --> 01:19:01,440
Jag träffade honom ju nyss.

811
01:19:03,480 --> 01:19:06,880
De flög hem honom samma dag.

812
01:19:07,480 --> 01:19:08,600
Och jag…

813
01:19:09,920 --> 01:19:13,600
Jag bara ropade hans namn, gång på gång.

814
01:19:13,680 --> 01:19:19,200
Jag försökte intala mig själv
att det inte var sant.

815
01:19:26,320 --> 01:19:30,600
Insatsen behövde ändå genomföras,
för barnen var kvar i grottan.

816
01:19:30,680 --> 01:19:33,240
Det förstod jag ju.

817
01:19:33,320 --> 01:19:36,720
{\an8}SERGEANT SAMAN GUNAN
23 DECEMBER 1980 - 6 JULI 2018

818
01:19:39,440 --> 01:19:44,200
"Om en marinsoldat
inte överlevde det här", tänkte jag,

819
01:19:45,840 --> 01:19:48,120
"så klarar pojkarna det aldrig."

820
01:19:56,800 --> 01:20:02,680
Vi gick dit med insikten om
att chansen att lyckas var mycket liten.

821
01:20:05,560 --> 01:20:11,560
Vi kunde fortfarande andas,
men det blev allt tyngre.

822
01:20:13,080 --> 01:20:16,320
De förklarade
att syrenivån höll på att sjunka.

823
01:20:18,200 --> 01:20:23,560
Jag var väldigt orolig för vad
som skulle hända om de fick slut på syre.

824
01:20:23,640 --> 01:20:28,200
Och det skulle komma mer regn
veckan som kom.

825
01:20:29,000 --> 01:20:31,560
Det ökade riskerna.

826
01:20:32,720 --> 01:20:38,200
Vattnet steg och syret sjönk,
så insatsen kunde inte vänta.

827
01:20:38,280 --> 01:20:44,160
I dag är vi fullständigt redo.
Detta är vår dagen D.

828
01:20:44,240 --> 01:20:49,320
{\an8}Enligt myndigheterna är
det riskabla räddningsarbetet nu inlett.

829
01:20:49,400 --> 01:20:52,560
{\an8}Alldeles nyss beskrev borgmästaren det
som "dagen D".

830
01:20:52,640 --> 01:20:55,440
{\an8}Det beskrivs som
en räddningsinsats utan like.

831
01:20:55,520 --> 01:21:00,040
Det var världens första räddningsinsats
med den här metoden.

832
01:21:03,480 --> 01:21:07,080
16 DAGAR I GROTTAN

833
01:21:09,200 --> 01:21:12,360
Vid nio, halv tio-tiden sa nån:
"Det är dags."

834
01:21:13,920 --> 01:21:17,200
Pojkarna var lite drygt
två kilometer in i grottan.

835
01:21:18,120 --> 01:21:22,480
Det skulle ta tre timmar
att få ut var och en.

836
01:21:33,160 --> 01:21:35,120
Jag minns att jag tänkte:

837
01:21:35,200 --> 01:21:39,160
"Okej, nu är vi framme
och nu kommer de att dö."

838
01:21:39,680 --> 01:21:42,360
Det kändes att det var på allvar.

839
01:21:46,480 --> 01:21:48,280
Barnen var väldigt medgörliga.

840
01:21:48,360 --> 01:21:52,200
Om vi hade sagt att vi skulle
ta med dem ut på en flygande matta,

841
01:21:52,280 --> 01:21:56,360
skulle de ha godtagit det.
De ville bara komma därifrån.

842
01:21:58,080 --> 01:22:03,480
De hade lustigt nog bestämt att de som
bodde längst från grottan skulle ut först.

843
01:22:04,640 --> 01:22:06,840
Pojkarna tänkte att när de kom ut

844
01:22:07,360 --> 01:22:11,040
så skulle de cykla hem och äta.

845
01:22:13,600 --> 01:22:16,840
Jag bad dem att ta mig sist.

846
01:22:25,440 --> 01:22:28,440
Det första barnet som jag sövde ner,

847
01:22:28,520 --> 01:22:31,360
det minns jag mycket tydligt.

848
01:22:36,920 --> 01:22:39,800
Det är svårt att beskriva hur det känns

849
01:22:39,880 --> 01:22:43,440
att trycka ner
ett medvetslöst barns huvud under vattnet.

850
01:22:44,160 --> 01:22:46,080
Värre kan det nog inte bli.

851
01:22:48,520 --> 01:22:52,600
Tätt följt av att bakbinda honom.

852
01:22:53,920 --> 01:22:56,520
Omfattningen av vad jag utsatte barnen för

853
01:22:56,600 --> 01:22:59,200
och att jag kanske skrev under
deras dödsdom…

854
01:23:02,680 --> 01:23:05,600
De skulle dyka i ungefär 1,6 kilometer.

855
01:23:07,080 --> 01:23:10,120
Pojkarna skulle sen upp ur vattnet

856
01:23:10,200 --> 01:23:14,520
och bäras en sträcka där det var torrt.

857
01:23:16,280 --> 01:23:22,520
De brittiska dykarna lämnade över pojkarna
till oss i den tredje grottkammaren.

858
01:23:23,200 --> 01:23:29,520
Vi skötte räddningsinsatsen från
den tredje kammaren till grottmynningen.

859
01:23:31,720 --> 01:23:35,360
Vi hade ungefär 200 personer
utplacerade längs vägen ut.

860
01:23:38,000 --> 01:23:40,040
Vi väntade hela dagen på besked.

861
01:23:40,120 --> 01:23:42,040
Det var intensivt.

862
01:23:44,200 --> 01:23:46,480
Höger och vänster, soldater!

863
01:23:47,080 --> 01:23:48,080
Höger sida först.

864
01:23:51,760 --> 01:23:53,360
Jag var nummer två.

865
01:23:56,160 --> 01:23:59,320
Jag fick en spruta så här.
Det gjorde jätteont.

866
01:24:02,160 --> 01:24:03,400
Jag tuppade av.

867
01:24:15,480 --> 01:24:18,200
De första var mest riskabla.

868
01:24:19,040 --> 01:24:21,400
Vi hoppades på ett mirakel.

869
01:24:55,680 --> 01:24:58,520
Räddningsarbetarna kom ut i tystnad.

870
01:24:59,600 --> 01:25:02,520
Jag trodde att barnen
kanske inte hade klarat det.

871
01:25:08,120 --> 01:25:12,120
{\an8}Där kommer den första ambulansen.
Det här har hela världen väntat på.

872
01:25:21,800 --> 01:25:26,680
Efter 16 långa dagar har vi i dag äntligen
fått se ansiktet på ett av "Vildsvinen".

873
01:25:29,640 --> 01:25:31,520
Jag var helt till mig av lycka.

874
01:25:31,600 --> 01:25:33,240
{\an8}FJÄRDE "VILDSVINET" TILL SJUKHUS

875
01:25:33,320 --> 01:25:37,560
{\an8}Enligt uppgifter från norra Thailand
är nu minst fyra av pojkarna ute.

876
01:25:39,760 --> 01:25:41,360
{\an8}Det gick över förväntan.

877
01:25:41,880 --> 01:25:45,720
Den första dagen var väldigt lyckad.
Det här skulle gå.

878
01:25:46,600 --> 01:25:50,680
18 DAGAR I GROTTAN

879
01:25:54,800 --> 01:25:59,560
Men den sista dagen
var det visst ändrade planer.

880
01:26:00,120 --> 01:26:03,040
De skulle ta ut mig först,
och jag frågade varför.

881
01:26:03,120 --> 01:26:07,360
De sa att de ville få ut
den största först.

882
01:26:07,440 --> 01:26:10,200
Då började jag ana oråd.

883
01:26:12,960 --> 01:26:15,320
Jag tänkte att om jag kom ut

884
01:26:15,400 --> 01:26:20,080
skulle föräldrarna klandra mig
för att jag hade lämnat pojkarna därinne.

885
01:26:21,480 --> 01:26:23,680
Jag var fortfarande orolig

886
01:26:23,760 --> 01:26:27,560
för hur jag skulle hantera saken
med föräldrarna.

887
01:26:29,720 --> 01:26:31,720
Jag satt i dr Harris knä.

888
01:26:34,080 --> 01:26:37,600
Våra blickar möttes,
och nålen gick in i låret.

889
01:26:39,800 --> 01:26:42,240
Då tackade jag honom.

890
01:26:42,320 --> 01:26:46,840
Jag bad honom ta hand om pojkarna och sa
att jag skulle vänta på dem utanför.

891
01:27:12,800 --> 01:27:16,680
Den sista pojken ut skulle bli Mark.

892
01:27:17,880 --> 01:27:20,640
Jag var ensam kvar.

893
01:27:20,720 --> 01:27:25,560
Jag hade inga vänner där som kunde
peppa mig och önska mig lycka till.

894
01:27:26,160 --> 01:27:27,800
"Strunt i det", tänkte jag.

895
01:27:29,600 --> 01:27:32,360
Jag tänkte att
den som kom ut sist var coolast.

896
01:27:32,440 --> 01:27:34,560
Det är han som avslutar berättelsen.

897
01:27:38,760 --> 01:27:41,200
Mark var sist ut.

898
01:27:42,280 --> 01:27:45,760
Det spelade ingen roll att han var sist,
bara han mådde bra.

899
01:28:28,480 --> 01:28:31,680
När jag vaknade
var det som att födas på nytt.

900
01:28:35,760 --> 01:28:38,560
Jag låg där alldeles naken.

901
01:28:39,120 --> 01:28:43,920
Och jag blev ompysslad av alla,
som ett nyfött barn.

902
01:28:55,720 --> 01:28:59,720
Jag var så glad. Så oerhört glad.
Det går inte att beskriva.

903
01:29:05,280 --> 01:29:06,880
{\an8}Uppdraget slutfört.

904
01:29:06,960 --> 01:29:11,960
{\an8}Alla de tolv pojkarna och deras tränare
är räddade!

905
01:29:12,800 --> 01:29:15,640
{\an8}Ni kan bara föreställa er, vilket mirakel!

906
01:29:15,720 --> 01:29:19,200
{\an8}Jag har aldrig sett världen enas kring nåt
på det här sättet.

907
01:29:22,720 --> 01:29:25,600
Hjälten i den här historien
är alla i hela världen.

908
01:29:26,320 --> 01:29:32,560
Vi har lyckats med nåt som ingen trodde
var möjligt, för första gången nånsin.

909
01:29:35,680 --> 01:29:39,000
Det är vi stolta för.
Vi har lyckats med det omöjliga.

910
01:29:39,080 --> 01:29:44,280
Här kommer tränaren! Eak!

911
01:29:57,840 --> 01:30:02,280
Det var ett mirakel att alla överlevde.

912
01:30:05,760 --> 01:30:12,280
När föräldrarna kom in kände jag:
"Det får gå som det går."

913
01:30:12,360 --> 01:30:15,520
Jag var beredd på vad som helst.

914
01:30:15,600 --> 01:30:18,400
Han sa att de höll varandra i handen
när de sov.

915
01:30:20,800 --> 01:30:25,280
När jag hörde det kände jag
att de alla var som mina egna barn.

916
01:30:25,360 --> 01:30:27,360
De älskade verkligen varandra.

917
01:30:28,080 --> 01:30:34,280
Han har fått kritik av somliga,
men för oss är han en del av familjen.

918
01:30:34,360 --> 01:30:36,800
Ingen ville att det här skulle hända.

919
01:30:36,880 --> 01:30:40,600
De sa till mig att jag skulle vara tapper.

920
01:30:41,200 --> 01:30:44,240
"Oroa dig inte, alla förstår."

921
01:30:44,320 --> 01:30:46,360
Då blev jag lättad.

922
01:30:47,160 --> 01:30:49,680
All min oro rann av mig.

923
01:30:54,960 --> 01:30:57,560
När jag träffade mamma
var det som en chock.

924
01:30:58,480 --> 01:31:02,360
Jag ville gå ner från sängen
och gå till henne, men kunde inte.

925
01:31:02,440 --> 01:31:04,520
Jag hade ingen styrka kvar i benen.

926
01:31:05,560 --> 01:31:09,280
Så mamma fick skynda sig in och krama mig.

927
01:31:09,880 --> 01:31:13,160
Det första jag såg
var mina föräldrar som grät.

928
01:31:14,720 --> 01:31:18,440
Det var glädjetårar. De var lättade
för att jag var välbehållen.

929
01:31:19,200 --> 01:31:22,400
Jag kramade honom och sa:

930
01:31:22,480 --> 01:31:26,480
"Hädanefter måste du berätta vart du ska.
Jag älskar dig, Tee."

931
01:31:29,040 --> 01:31:32,400
Jag var utom mig av glädje.
Vi flög i varandras famn.

932
01:31:32,960 --> 01:31:35,600
Den stunden bär jag med mig än i dag.

933
01:31:36,480 --> 01:31:42,840
När jag såg deras ansikten
började jag gråta. "Drömmer jag?"

934
01:31:43,320 --> 01:31:47,000
Tle sa att han hade trott
att han aldrig skulle få se oss igen.

935
01:31:47,760 --> 01:31:50,760
När han sa det sved det till i hjärtat.

936
01:31:51,360 --> 01:31:53,680
-Vi fick inte fram ett ord.
-Nej.

937
01:31:55,200 --> 01:31:57,440
Sen visade de en bild på sergeant Sam.

938
01:31:58,160 --> 01:32:01,400
Vi blev helt tysta, som förlamade.

939
01:32:03,520 --> 01:32:07,800
Han kom till vår räddning,
men klarade sig inte själv.

940
01:32:09,840 --> 01:32:14,880
Varför hade nån behövt dö för vår skull?

941
01:32:21,520 --> 01:32:26,960
När jag såg barnen kände jag mig
så stolt över min mans insats.

942
01:32:27,040 --> 01:32:29,640
Han räddade dem faktiskt.

943
01:32:34,480 --> 01:32:36,920
Jag har aldrig klandrat dem,

944
01:32:37,000 --> 01:32:42,280
för det är klart att ingen ville
att det skulle bli så här.

945
01:32:45,480 --> 01:32:50,000
Jag vill att de ska få normala liv

946
01:32:50,840 --> 01:32:55,280
och försöka förverkliga sina drömmar,
som alla andra barn.

947
01:32:55,360 --> 01:32:58,840
Fortsätta att tro på sina drömmar.

948
01:33:25,440 --> 01:33:27,680
Jag ser inte mig själv som nån kändis.

949
01:33:28,480 --> 01:33:32,000
Jag var bara ett barn
som fastnade i en grotta

950
01:33:32,080 --> 01:33:35,320
och blev berömd
tack vare dem som kom till vår räddning.

951
01:33:35,880 --> 01:33:38,760
Det här har gjort
att jag har behövt anpassa mig

952
01:33:38,840 --> 01:33:41,040
och bli hövligare.

953
01:33:41,640 --> 01:33:43,360
Jag vill att folk ska bli glada

954
01:33:44,760 --> 01:33:50,760
och känna att det var bra killar
som de räddade.

955
01:34:01,560 --> 01:34:04,160
Jag kan inte bara göra som jag vill nu.

956
01:34:04,760 --> 01:34:08,000
Jag måste sköta mig, vara duktig i skolan

957
01:34:08,080 --> 01:34:11,120
och inte svika andra,
eftersom de räddade oss.

958
01:34:12,320 --> 01:34:16,200
Jag vill tacka för allt ert stöd.

959
01:34:18,880 --> 01:34:20,480
Ge aldrig upp!

960
01:34:25,240 --> 01:34:26,960
Vildsvinen!

961
01:34:27,040 --> 01:34:28,080
Vildsvinen!

962
01:34:29,120 --> 01:34:32,920
När jag tänker på alla
som kom för att hjälpa oss

963
01:34:33,960 --> 01:34:38,920
så vet jag inte hur jag nånsin
ska kunna gottgöra det.

964
01:34:39,000 --> 01:34:43,240
Om jag så vigde mitt liv åt det
skulle det inte vara tillräckligt.

965
01:34:48,960 --> 01:34:53,600
Efter att de blev räddade
reste fotbollslaget runt i världen.

966
01:35:24,040 --> 01:35:28,880
{\an8}Tee försöker att alltid berätta
för sin mamma vart han ska.

967
01:35:34,960 --> 01:35:39,640
Mix har återvänt till grottan
flera gånger.

968
01:35:42,600 --> 01:35:47,960
{\an8}Adul har fått stipendium till en skola
norr om New York. Han tar examen 2023.

969
01:35:53,520 --> 01:35:57,960
Tle hoppas öppna eget i framtiden.

970
01:36:01,280 --> 01:36:06,320
Mark planerar att bli hönsbonde.

971
01:36:09,560 --> 01:36:11,040
Raka i ryggen!

972
01:36:13,440 --> 01:36:15,560
Ner! Upp!

973
01:36:21,480 --> 01:36:26,480
Titan drömmer fortfarande om
att bli fotbollsproffs.

974
01:36:26,840 --> 01:36:27,760
En gång till?

975
01:36:30,040 --> 01:36:32,160
-Får vi starta?
-Gör som ni vill!

976
01:36:32,640 --> 01:36:35,640
{\an8}Eak har grundat en fotbollsskola
för att hjälpa unga pojkar.

977
01:36:35,720 --> 01:36:37,760
{\an8}Låt inte en yngre klå dig, Titan!

978
01:36:39,160 --> 01:36:40,200
Snabbare!

979
01:36:42,480 --> 01:36:43,760
Det var den sista.

980
01:36:46,760 --> 01:36:48,120
Skicka ut en.

981
01:36:51,320 --> 01:36:56,040
Gestaltningarna i filmen
gjordes med skådespelare

982
01:36:56,120 --> 01:37:00,080
och är baserade på berättelser
från intervjuerna.

983
01:41:40,400 --> 01:41:45,400
Undertexter: Karl Hårding